Vill du jobba med solenergi på Mälardalens högskola, som blir Mälardalens Universitet från 1 januari 2022? Vi söker en biträdande lektor inom solenergi.
Sista ansökningsdag är 30 december 2021.
Läs mer: Biträdande universitetslektor inom solenergi för hållbara energisystem
Kombination av vall och solceller. Kärrbo prästgård, Västerås. projektet “Utvärdering av det första agrivoltaiska systemet i Sverige” som leds av Mälardalens högskola.
Tipsade Svensk Solenergi som nappade på det digitala exjobbseventet som Mälardalens högskola håller 25 oktober:
“Vill ni marknadsföra er ytterligare och knyta personliga kontakter med studenterna anmäl er till att medverka i vårt digitala exjobbsevent med matchmaking. Då får ni möjlighet att presentera er verksamhet och exjobbet/exjobben samt möta studenterna i mindre grupper.”
Samtidigt lanserar MDH en digital exjobbssidan där man kan profilera sin verksamhet och bjuda in studenterna till dialog om exjobb. Exjobb om solenergi brukar gå åt som smör i solsken och jag har redan fått förfrågningar från studenter som vill göra exjobb om solceller till våren.
Läs mer om Exjobbsdagar 2021 på MDH:s webb.
Från 1 januari kommer vi att heta Mälardalens Universitet (MDU).
I Ny Teknik läser vi idag debattinlägget “Sverige bör ha ett mål på 30 TWh för solel” från Solelkommissionen. De “uppmanar energiminister Anders Ygeman att göra solelparker till ett riksintresse”.
Intresset för att bygga solcellsparker på mark har ökat och det finns en poäng med att se över tillståndsprocesser och vilka marker som är lämpliga att utnyttja för solcellsparker.
I inlägget skriver man “Vindkraft är sedan länge ett riksintresse och Sverige har ett långsiktigt mål för vindkraften på 100 TWh.” Stämmer detta? Har Sverige någonsin haft ett mål om en viss mängd vindkraft?
I ett gemensamt pressmeddelande från Naturvårdsverket och Energimyndigheten den 28 januari i år berättar man om “Nationell strategi för en hållbar vindkraftsutbyggnad“. Och i “Nationell strategi för hållbar vindkraftsutbyggnad – Frågor & svar” från 28 september ifjol skriver man att
“Vi har utgått från Sveriges mål att elproduktionen ska vara 100 procent förnybar till 2040. Under perioden fram till 2040-talet kommer runt 100 TWh elproduktion att nå sin livslängd och behöva ersättas med ny produktion. Enligt Energimyndighetens bedömning kommer vindkraften att stå för merparten av den elproduktion som kommer att komma in till 2040, tack vare vindkraftens stora potential och låga produktionskostnader. I strategin har vi därför utgått från att vi behöver skapa förutsättningar för runt 100 TWh vindkraft till 2040-talet. Hur mycket vindkraft som sedan kommer att byggas bestäms av marknadsaktörerna och av tillståndsgivande myndigheter.”
Det är en viss skillnad mellan politiskt antagna mål och förslag på en nationell strategi som vill skapa förutsättningar för en viss mängd elproduktion.
Solelkommissionen skriver att för 30 TWh solel behövs 45 000 hektar mark och att
“Totalt har vi i södra och mellersta Sverige 450 000 hektar betesmark och 120 000 hektar som ligger i träda. Den samlade åkerarealen i samma område är 2 100 000 hektar. Utgångspunkten för solelparker är att använda mark som inte är högproduktiv, det vill säga i första hand betesmark och åkermark av de lägre klasserna.”
I detta sammanhang kan det vara intressant att studera kombinationen odling och solcellsparker, det som kallas “agrivoltaics” på engelska. I ett projekt vid Mälardalens högskola, i samarbete med Kärrbo prästgård, utanför Västerås, Solkompaniet och SLU ska vi snart installera ett “agrivoltaiskt” forskningssystem i projektet “Utvärdering av det första agrivoltaiska systemet i Sverige“. Det ligger väl i tiden kan man säga.
För en tid sedan blev rapporterna färdiga för projektet “Utvärdering av solelproduktion från Sveriges första MW-solcellspark”. Projektet startade 2013-07-01 och slutfördes 2015-09-30. Deltagare i projektet var Kraftpojkarna (anläggare och innehavare av solcellsparken), Mälarenergi Elnät AB (elnätsägare), Mälarenergi AB (köpare av solenergin) och Mälardalens Högskola (jag var projektledare, där jag numera är adjungerad lektor). Energimyndigheten finansierade arbetet vid Mälardalens Högskola.
Projektet syfte var att öka förståelsen för och ge möjlighet att påverka hur framtida solcellsinstallationer bör utföras i Sverige på ett så kostnadseffektivt sätt som möjligt och därmed bli en ledsagare för ökad solelproduktion i Sverige. Projektet byggde tio mindre forskningssystem som utvärderades i detalj.
De tio forskningssystemen hade 3,0-8,4 kW märkeffekt och var enligt följande:
Alla ovanstående solcellssystem fanns med och utan effektoptimerare på varje modul, vilket gör att det blev tio olika solcellssystem.
Det finns fyra rapporter från projektet
Rapporterna kan laddas ner som PDF-filer endera på projektets sida på Mälardalens högskola eller hos Energimyndigheten (där heter alla rapporter “Slutrapport”, men när man för muspekaren över namnet visas vad rapporterna heter).
Jag får återkomma till att ge axplock av resultaten i framtida inlägg, som kommer att blandas med inlägg om andra ämnen. Det finns mycket att skriva om, men min tillgängliga tid är en begränsning…
Trevlig läsning och hoppas att du finner något intressant i rapporterna!