IEA-PVPS har nu publicerat 2018 års upplaga av National Survey Report of PV Power Applications in Sweden. Ladda ner rapporten och läs, där finns mycket information. Författarna Johan Lindahl, Christina Stoltz, Amelia Oller-Westerberg och Jeffrey Berard har lagt ner ett stort arbete att samla in och presentera matnyttig kunskap om den svenska solcellsmarknaden. Rapporten sammanställer den svenska solcellsmarknadens utveckling fram till och med 2018 när det gäller installerad effekt, stödsystem, regelverk och prisutvecklingen samt den svenska solcellsindustrins utveckling.

Den installerade effekten av nätanslutna och icke-nätanslutna anläggningar anges till 425,7 MW i slutet av 2018. Man har uppskattat att den effekten skulle kunna producera 404 GWh, vilket skulle motsvara 950 kWh/kW i genomsnitt. Det är tämligen säkert en överdrift. Enligt Erik Schelins examensarbete “Photovoltaic system yield evaluation in Sweden: A performance review of PV systems in Sweden 2017-2018“, som jag var handledare för i våras vid Mälardalens högskola, är det genomsnittliga utbytet för svenska solcellsanläggningar lägre. Får återkomma till det i ett senare inlägg.

Veckan inleddes med en “International BIPV workshop” vid Tokyo Institute of Technology. Någon workshop i egentlig mening var det inte, men det var en dag med intressanta föredrag och en utställning från några företag.

Om jag ska nämna endast en sak så är det vita(!) BHPV solceller. BHPV var en ny akronym som myntades och som står för Building Hidden Photovoltaics, det vill säga solceller som inte syns!

Föredraget ”White or colored: finally photovoltaic gets 100% building integrated” av Peter Roethlisberger, Solaxess, som också deltog i utställningen, visade vad det handlade om. Företag från Schweiz grundades så sent som januari 2015, har fem anställda, och hade precis börjat att leverera sin första order. Produkten får man kalla för revolutionerande och med egenskaper som är precis tvärtom vad man tänker på för en solcell.

Genom att laminera ett färgat skikt på glasytan av en vanlig solcellsmodul i samband med den normala produktionen av en modul kan man få en yta med önskad färg och där man inte ser de bakomliggande solcellerna, de blir osynliga…

Det till synes bakvända med skiktet är att det bara har 10% transmittans för synligt ljus för ett vitt skikt. I normala fall vill man ha så hög transmittans som möjligt för synligt ljus eftersom det innehåller en så  hög andel av solstrålningens energi. Genom att 90% av det synliga ljuset reflekteras blir ytans färg vit. Däremot var transmittansen hög för osynlig IR-strålning och det är denna strålning som tillsammans med den lilla andelen av synligt ljus som ger produktionen av solel.

Synligt ljus innehåller 42-43% av energin i den infallande solstrålningen mot jorden. Därför blir verkningsgraden för vita solcellsmoduler betydligt lägre än för normala moduler. I databladet anges effekten 106 W/m2 för ”vivid white”, 117 W/m2 för ”standard white”, 121 W/m2 för ”light grey”, att jämföra med de 170 W/m2 som anges för svarta moduler. För ”vivid white” tappar man alltså 38% av effekten. En fördelaktig sidoeffekt är att modultemperaturen blir lägre. Det väsentliga med idén är dock att man kan få en solcellsmodul med vit eller annan färgad yta och att solcellerna blir osynliga. Det ger nya möjligheter för arkitekter och andra att ge ett önskat uttryck för en fasad.

Demo liten vit solcellsmodul från Solaxess.

Demo liten färgad solcellsmodul och lös vit film, från Solaxess.

Transmittans som funktion av våglängd för Solaxess vit solcellsmodul. Källa: Solaxess presentation. Bör tilläggas att våglängder över 1,12 µm kan inte användas i en solcell av kisel, eftersom det är fotoner med energier under bandgapets energi, vilket betyder att 20% av solstrålningens energi inte kan användas på grund av detta.

Jessica Benson (RISE), Rickard Nygren (White arkitekter) och jag (MDH) kom till Tokyo igår efter en lång flygresa. Vi åkte några tågstationer bort från Meguro, där vi bor, till Shibuya och gick en vända där. Det första man slås av är att det är väldigt mycket människor. Vi åt en stadig lunch för ca 75 kr på en liten restaurang, vilket var ett överraskande lågt pris. På kvällen hittade vi även några solceller. Det var belysning längs en gångväg som var drivna med två solcellsmoduler per stolpe.

Solcellsdriven belysning vid gångväg i Tokyo.

Jessica Benson och Rickard Nygren på konstutställning i Toyo.