En solcellsmoduls märkeffekt avser likström (DC) och gäller vid “Standard Test Conditions” (STC), vilket motsvarar solinstrålning på 1000 W/m2 vinkelrätt mot modulen, solcelltemperatur 25°C och ett spektrum vid “air mass” 1,5. I praktiken är det sällan eller aldrig dessa förhållanden uppstår vid drift.
Solcelltemperaturen är vanligen högre än 25°C vid full solinstrålning.
Modulernas verkningsgrad minskar med ökande temperatur. Ett normalt värde för kiselbaserade moduler är att effekten minskar med 0,45%/°C. En solig sommardag blir celltemperaturen betydligt högre än 25°C och därmed kan man under en sommardag inte få lika hög effekt som märkeffekten.
Teoretiskt kan man få en högre effekt än märkeffekten från en solcellsmodul. Dels om man har hög solinstrålning vid låg temperatur, i kombination med hög reflektion från en snötäckt omgivning. Ett annat fall är att i korta stunder kan solinstrålning bli högre på grund av reflektion i skarpa molnkanter när det i övrigt är klart väder.
Återanvänder en text från 2013-03-24:
Det är välkänt att när solinstrålningen reflekteras i molnkanter kan man kortvarigt få (betydligt) mer än 1000 W/m2 i instrålning som normalt är maximum mot en horisontell yta på jordens yta vid havsnivå. Jag vet inte vad ”världsrekordet” är men i Recife, Brasilien , uppmätte man 1477 W/m2 mot en horisontell yta 2008! I en annan artikel anges över 1800 W/m2 på hög höjd.
Man bör komma ihåg att en effekt man vanligen läser av är efter växelriktaren, det vill säga då man har växelström (AC) och då man förlorat en del av energin i omvandlingsförluster i växelriktaren och som förluster i kablarna.