Bengts nya villablogg

Solceller på varje hus i framtiden

Bengts nya villablogg

Första elcertifikatet på gång, men ändå inte…

Var in på ett av Nordeas bankkontor i Västerås igår och skaffade deras e-legimitation. Av någon anledning måste man ha just Nordeas e-legitimation för att hantera Cesarkontot för elcertifikat hos Svenska Kraftnät. Min vanliga e-legitimation hos Swedbank duger inte. Lite krångligt att behöva gå till en annan bank för att skaffa e-legitimationen.

Hur som helst kunde jag då komma in och se läget på Cesarkontot. Till och med 31 augusti hade vi matat in 1311,7 kWh som kan användas för tilldelning av elcertifikat. Man får ett elcertikat för varje 1000 kWh. Men på vårt konto fanns ännu inget elcertifikat, så jag skickade en fråga till supporten för Cesarkontot för att höra när vi får vårt elcertifikat. Får återkomma med en uppdatering när jag fått svar från Svenska Kraftnät.

Annika Lööw, Svenska Kraftnät, ringde 19/9. Hon håller på att utreda frågan. En komplikation är att Maria och jag äger halva solcellsanläggningen vardera, så vem ska elcertifikatet bokföras på? 20/9 fick jag mail om att vi inte får några elcertifikat bokförda på våra konton förrän vi har två stycken, så att vi kan få ett elcertifikat vardera bokförda på våra konton.

Lite märkligt kan man tycka. Vi har alltså gnetat ihop till ett elcertifikat men det är alltså låst till nästa år när vi gnetat ihop nästa elcertifikat, eftersom det tar så lång tid för oss att få ihop till nästa elcertifikat. Första nästa sommar kan vi få det nuvarande elcertifikatet bokfört på ett av våra Cesarkonton och först då kan vi handla med det.

När vi väl fått ett elcertifikat på vårt konto kan vi sälja det till en hugad köpare. Dessa står knappast på kö eftersom det inte blir någon vinst för elhandlare att handla med enstaka elcertifikat. Bixia som köper vår överskottsel har dock lovat att köpa våra elcertifikat också.

Man kan väl som slutsats konstatera att elcertifikatsystemet helt enkelt inte var tänkt att användas av små elproducenter, som handlar med ett fåtal elcertifikat, när systemet en gång i tiden konstruerades.

Mätvärden enligt Cesarkontot

Mätvärden enligt CesarkontotElcertifikatkontot 20110916

Elcertifikatkontot 20110916

Elcertifikatkontot 20110916

Första solelbetalningen från Bixia

Igår fick vi brev om första utbetalningen från elhandlaren Bixia för vår försäljning av överskottsel, 409,8 kr!

Vi får Nord Pool spotpris per timme, utan avdrag. Under januari-maj matade vi in 645 kWh till nätet och i genomsnitt fick vi därmed 63,5 öre/kWh, se nedanstående tabell. Vi har dessutom fått 7,5 öre/kWh från vår nätägare Vattenfall i ”energiersättning”, vilket tillsammans gör 71 öre/kWh.

Till detta kommer ersättning för elcertifikat, men vi har inte fått något elcertifikat ännu eftersom man får ett elcertifikat per 1000 kWh. Under augusti kommer vi att få vårt första elcertifikat. Medelpriset under det senaste året för elcertifikat motsvarar 32,7 öre/kWh. Som jag skrivit om tidigare får vi bara elcertifikat för vår till nätet inmatade överskottsel och inte för hela solelproduktionen.

Samtidigt som vi får vårt första elcertifikat får vi även vår första ursprungsgaranti. Vilket värde den har återstår att se.

Månad Inmatad överskottsel (kWh) Pris (kr/kWh) Summa (kr)
Jan 8 0,747 6,0
Feb 17 0,688 11,7
Mar 129 0,704 90,8
Apr 208 0,596 124,0
Maj 282 0,629 177,3
Summa 645   409,8
Snitt   0,635  

Solcellanläggningar missar hundratusentals kr per år i intäkter från elcertifikat

Endast 18 av Sveriges solcellsanläggningar är till dags dato godkända för tilldelning av elcertifikat. De godkända anläggningarna har en sammanlagd effekt på 617 kW. Låt säga att de i genomsnitt producerar relativt blygsamma 800 kWh/kW. De skulle då tilldelas i genomsnitt 493,6 elcertifikat per år. Under det senaste året har elcertifikaten handlats till ett medelpris på 289,36 kr/elcertifikat (28,936 öre/kWh), exklusive moms. De svenska solcellsanläggningar skulle då totalt få ca 143 000 kr för sina elcertifikat och under de 15 år man får elcertifikat sammanlagt ca 2,1 miljoner kr.

Det är märkligt att inte många fler solcellsanläggningar ansöker om tilldelning för elcertifikat. Det borde finnas någon eller några MW solcellsanläggningar där det borde vara lönsamt. Varje MW solcellsanläggningar skulle med ovanstående antaganden ge ca 230 000 kr/år, exklusive moms, i intäkter från försäljning av elcertifikat.

Jag ser flera orsaker till att det förhåller sig på detta sätt.

  1. Okunnighet. Man känner inte till hur elcertifikatsystemet fungerar.
  2. Frågan hamnar mellan stolarna, på grund av det är olika ansvariga för byggande och drift.
  3. Elcertifikatsystemet är inte anpassat för småskaliga producenter som bara genererar ett till några elcertifikat per år. Dels är det en relativt krånglig procedur, dels lönar det sig inte att försöka få elcertifikat för hela sin solelproduktionen, utan man får nöja sig med att få elcertifikat för den överskottsel man matar in på nätet.
  4. Man hittar ingen köpare av elcertifikat. Vill man sälja ett eller några elcertifikat per år är många elhandlare ointresserade av så små affärer.

Kvotplikt
En intressant detalj är att om man har en solcellsanläggning större än 50 kW är man kvotpliktig enligt lagen om elcertifikat: ”Den som är kvotpliktig skall den 1 april varje år inneha elcertifikat i förhållande till sin försäljning respektive användning av el under det föregående kalenderåret”. För 2011 är kvotplikten 0,179 elcertifikat per såld eller använd MWh/el. I praktiken betyder det att intäkterna från elcertifikat för anläggningar på minst 50 kW blir 17,9% lägre än utan kvotplikt. Om man inte har ansökt om tilldelning av elcertifikat och har en solcellsanläggning större än 50 kW innebär kvotplikten åtminstone i teorin paradoxalt nog en ren kostnad på ca 5 öre/kWh, exklusive moms.

Om det är få ägare av solcellsanläggningar som känner till elcertifikatsystemet i stort är det nog ändå färre som känner till kvotplikten.

Om elcertifikat
Jag har skrivit om elcertifikat tidigare, exempelvis 25 november 2010. Du kan också att söka på elcertifikat i bloggen eller klicka på etiketten “elcertifikat” nedanför detta inlägg så hittar du flera inlägg. Hos Energimyndigheten hittar du alla elproducerande anläggningar i Sverige som är godkända för tilldelning av elcertifikat (tips från Maria Westrin, Energimyndigheten). Det är 2795 anläggningar för tillfället och 0,64% av dem är alltså solcellsanläggningar. Redan inom några år, när medvetenheten ökat, tror jag att andelen är mycket högre!

Solcellsseminarium 18 januari i Malmö

På tisdag håller Solar Region Skåne ett solcellsseminarium. Där ska jag hålla ett föredrag med titeln ”Ekonomi för inmatning av solel till nätet – Möjligheter och hinder. Elhandel, nettodebitering, elcertifikat, ursprungsgarantier”. Det är många som undrar över ekonomin om man får ett överskott av solel, som inte kan användas direkt i huset. Jag hoppas att detta föredrag kommer att sprida ljus över vad som gäller idag. Vi kanske ses där?

Elcertifikat hanteras på Cesar-konto

Våra elcertifikat  för vår solel bokförs på ett så kallat Cesar-konto hos Svenska Kraftnät. När vi fick besked från Energimyndigheten om att vi blivit godkända för tilldelning av elcertifikat fanns märkligt nog ingen beskrivning av hur Cesar-kontot fungerar eller hur man loggar in på det.

I anvisningarna till ansökan konto stod att ”För att ha direktåtkomst till sitt konto krävs att användaren har en särskild säkerhetslösning (e-legitimation)”. Jag har e-leg hos Swedbank och provade därför igår att logga in på Cesar-kontot men det blev tvärstopp direkt. Skicka därför ett mail igår och frågade hur man skulle gå till väga. Annika Lööw, Svenska Kraftnät, ringde upp i morse. Det visade sig att man måste ha en e-legitimation från Nordea… Och man måste personligen gå till banken och få en sådan.

Huum… Ingen har sagt att det ska vara lätt. Undrans hur stökigt det kan bli om tusentals småhusägare ansöker om elcertifikat?

Energimarknadsinspektionens förslag ett otillräckligt steg framåt

Idag släppte Energimarknadsinspektionen (EI) sin av många emotsedda slutrapport gällande den utredning om nettodebitering som de fick enligt regeringens regleringsbrev från 21 december ifjol. Utredningen viktigaste förslag är

  • Nätbolagen ska bli skyldiga att månadsvis kvitta den rörliga delen av nätöverföringsavgiften för elköpare som även har egen elproduktion, OM man har en säkring på högst 63 A och OM man under ett år är en nettoförbrukare av el.
  • Regeringen bör ge Skatteverket i uppdrag att utreda möjligheten att ändra skattereglerna så att nettodebitering tillåts omfatta energiskatt och moms.
  • Regeringen bör ge Energimyndigheten i uppdrag att utreda möjligheterna för elproducenter med små produktionsanläggningar att själva på månadsbasis svara för den mätning och rapportering för produktion inom icke koncessionspliktigt nät som ligger till grund för tilldelning av elcertifikat, alternativt att en schablon kan ligga till grund för tilldelningen.

Den som hade väntat sig ett förslag om möjlighet till full nettodebitering, det vill säga att man i framtiden ska få kvitta hela det rörliga elpriset för överskottsel man matar in på nätet, kommer att känna sig besviken på Energimarknadsinspektionen blygsamma förslag.

Kvittning av rörligt elöverföringspris

Detta är ett litet steg framåt. Om man som vi har Vattenfall som nätägare höjer det värdet på den överskottsel som matas in på nätet med 22 öre/kWh. Är man kund hos ett nätföretag som inte har någon rörlig del får detta förslag ingen effekt.

En tydlig trend hos åtminstone vår nätägare Vattenfall är att de fasta priserna har höjts betydligt mer än de rörliga under senare år. Det fasta priset har ökat med hela 58% och det rörliga med 10% under de tre senaste åren. Jag ogillar denna trend med ökad andel fast elpris eftersom det minskar drivkraften hos elanvändarna att spara på el. Om denna trend fortsätter eller om flera nätföretag övergår till debitering utan någon rörlig del urholkas eller försvinner dessutom värdet av det Energimarknadsinspektionens förslag.

Kvittning hos elhandlaren

Elhandlarna kan idag kvitta elhandelspris och elcertifikatpriset, men det finns idag ingen elhandlare som erbjuder detta. Däremot får de enligt ett utlåtande från Skattverket inte kvitta energiskatten. Enligt Skatteverket ska en elanvändare betala energiskatt på all el som matas ut från nätet till användaren. Det är önskvärt att regeringen raskt åtgärdar detta hinder för att möjliggöra full nettodebitering hos elhandlaren.  I slutändan skulle staten inte förlora några skatteintäkter eftersom förlusten av energiskatt mer än väl motsvaras av den moms som betalas vid köp av solcellsanläggningen.

Elcertifikat

Om man skulle ge de små elproducenterna möjlighet att själva rapportera in sin elproduktion skulle de ges möjlighet att få elcertifikat för hela sin elproduktion. Detta är ett mycket bra förslag, eftersom detta i praktiken är olönsamt idag, se gårdagens inlägg.

Det alternativa förslaget om att använda en schablontilldelning är jag nog skyldig till, eftersom jag nämnde det som en möjlighet i Energimarknadsinspektionens referensgrupp. Dock är en fördel med att man rapporterar in sin solelproduktion att vi kommer att få en värdefull statistik över hur mycket solel som faktiskt produceras i Sverige. Sådan statistik saknas idag.

Vad händer nu

Enligt uppgift kommer regeringen inom kort att skicka ut Energimarknadsinspektionens förslag på remiss. Jag skulle tro att det kommer att bli en hel del negativa synpunkter på remissförslaget, inte minst från branschorganisationen Svensk Energi som har önskat en möjlighet till full nettodebitering.

Efter remissrundan ska ett förslag formuleras som riksdagen ska besluta om. Kan vi hoppas att det förslag riksdagen ska rösta om innehåller ett förslag om möjlighet till full nettodebitering, där möjlighet ges till kvittning av hela det rörliga elpriset, inklusive energiskatt. Som jag ser det är detta i nuläget ett måste för att få fart på småhusmarknaden för solceller i Sverige.

Godkänd för elcertifikat!

Idag fick Maria (men inte jag, får väl mitt i morgon) ett brev från Energimyndigheten med rubriken “Ansökan om godkännande av anläggning för solenergi för tilldelning av elcertifikat”. Beslutet var att Marias och min solcellsanläggning blev godkänd för tilldelning av elcertifikat.

Räknat från det jag började med ansökan på Energimyndighetens hemsida tog det 7,5 vecka att bli godkänd, inräknat fyra förlorade veckor då jag felaktigt trodde att ansökan var inskickad. För varje MWh (1000 kWh) vi matar in på nätet kommer vi att få ett elcertifikat. Detta elcertifikat säljer vi sedan till Bixia till rådande pris för elcertifikaten.

Läs mer om vad elcertifikat är på Energimyndighetens hemsida. Svenska Kraftnät har en webb som heter Cesar som är systemet för kontoföring av elcertifikat med mera. På denna sida kan man även se ”Marknadsstatistik”. Där framgår att medelpriset för elcertifikaten har varit 298,53 kr under senaste året, det vill säga 29,853 öre/kWh. Jag gissar att vi kommer att mata in ca 1500 kWh/år på nätet och därmed skulle vi tilldelas i genomsnitt 1,5 elcertifikat per år.

Den el vi matar in på nätet är bara en del av den solel vi producerar. Vi är berättigade till elcertifikat för hela vår solelproduktion, men då måste vi själva bekosta en elmätare och ett mätabonnemang för mätning av solelproduktionen per timme direkt efter växelriktaren. Bara mätabonnemanget kostar minst 1600 kr per år och eftersom vi bara skulle få i genomsnitt ytterligare ett elcertifikat per år, till ett värde av ca 300 kr/år, skulle det bli en brakförlust för oss att försöka göra ett sådant arrangemang.

Det finns ingen logik i att man för tilldelning av elcertifikat måste mäta elproduktionen per timme, som är dyrt, när elcertifikaten tilldelas per producerad MWh, oavsett när i tiden produktionen har skett. En idé som kom fram i referensgruppen, där jag var med, till Energimarknadsinspektionens nyligen avslutade utredning om nettodebitering är att man som liten elproducent själv borde kunna rapportera in elproduktionen till Svenska Kraftnät. Det är ett bra förslag som skulle förenkla det hela avsevärt för små elproducenter. Varje solcellsanläggning har en växelriktare som visar elproduktionen och det skulle vara en enkel sak att läsa av detta värde en gång per år och rapportera in via Internet. Man ska ha i minnet att de enstaka elcertifikat som tilldelas små solelanläggningar är en droppe i havet. 2009 utfärdades 15,6 miljoner elcertifikat…  

Elcertifikatsystemet togs i drift 2003. De som riggade elcertifikatsystemet hade nog ingen tanke på att det skulle kunna komma in många små elproducenter i systemet. Till och med 2009 var 2631 anläggningar för bioenergi, vattenkraft, vindkraft och solenergi registrerade i elcertifikatsystemet enligt Energimyndighetens publikation “Elcertifikatsystemet 2010“. I Tyskland har man idag i runda slängar en miljon solcellsanläggningar. Hur skulle det bli om vi fick en miljon solcellsanläggningar i vårt svenska elcertifikatsystem, där de allra flesta solcellsanläggningar skulle tilldelas färre än tio elcertifikat per år? De administrativa kostnaderna skulle öka avsevärt och man kan undra om elcertifikatsystemet är ett lämpligt sätt att stödja små solelproducenter.

Våra elcertifikat – inte ens mikro

För knappt två veckor sedan skickade jag in den elektroniska ansökan om godkännande för tilldelning av elcertifikat till Energimyndigheten. Idag fick Maria och jag båda mail från Energimyndigheten:

”För att er ansökan ska anses vara komplett behöver ert ärende kompletteras med följande:

  1. Bilaga Konto i original har inte skickats med i er anmälan. Jag bifogar bilagan här i mejlet. Då ni innehar 50 % vardera av anläggningen, så behöver ni fylla i varsin bilaga Konto och sedan skicka originalen till Energimyndigheten.”

Sagt och gjort fyllde vi i blanketterna och skickade in dem. En intressant notering på blanketterna är att som kontohavare stod ”Företag/firma” förtryckt. Har man inte tänkt sig att privatpersoner ska kunna vara innehavare av ett elcertifikatkonto?

Mitt bestämda intryck av elcertifikatsystemet är att det inte är tänkt för eller anpassat för små elproducenter. I vår nätägare Vattenfalls avtal för inmatningen av vår solel användes termen mikroproduktion och mitt överslag nedan visar att vi inte ens är mikro. På Svenska Kraftnäts websida om elcertifikatsystemet kan man under fliken ”Marknadsstatistik” utläsa att under 2009 utfärdades 15,6 miljoner elcertifikat. Vi kommer att få ett elcertifikat för varje MWh vi matar in på elnätet. Om vi matar in 1500 kWh solel per år skulle vi alltså få i genomsnitt 1,5 elcertifikat per år. Mikro = 0,000001, vilket skulle motsvara 15,6 elcertifikat under 2009, men vi hamnar alltså en bra bit under den nivån. Forsmarks kärnkraftverk behöver inte känna sig hotade av oss…

Ansökan om godkännande för elcertifikat inskickad

Trodde att jag skickat in ansökan om godkännande för tilldelning av elcertifikat till Energimyndigheten redan för en månad sedan. Men när jag idag tittade på Energimyndighetens webbsida e-tjänster för elcertifikatsystemet var status ”Ej skickad”. Märkligt.

Jag gick till fliken ”Skicka in” och gjorde ”Skicka in ansökan” med godkännande via bankID, men därefter kom jag märkligt nog tillbaka till sidan ”Din ansökan är klar att skicka in”. Jag provade tre gånger med samma resultat. Internet Explorer (IE) slutade att fungera. När jag startat om IE och loggat in på nytt så fungerade det normalt.

Ingen har sagt att det ska vara lätt… (citat från forskningsingenjör som jobbade på min grupp när jag var doktorand i Uppsala, för länge sedan).

Önskemål på elhandlare från små elproducenter

Igår berättade jag om utfallet av en fråga till 14 elhandelsföretag av intresset att köpa vår överskottsel och elcertifikat. Här kommer några kommentarer efter mina erfarenheter under denna minienkät.

Slutsatser

  • Kundtjänsterna kan vanligen inte svara på frågor av ovanstående typ. Det gör att svar kan utebli eller kan ta mycket lång tid.
    • Flera bolag gav inget svar på mailfrågan. Vart tar kundfrågor vägen när svar uteblir?
    • I 70% av mina telefonsamtal kom jag inte fram till någon som kunde ge besked. I ett fall blev jag kopplad till en som höll på med värmefrågor (tänkte man solvärme istället för solel?) och i två fall till nätbolaget istället för elhandelsbolaget.
  • Olika elhandlare är väldigt olika oförberedda på hur man ska hantera små elproducenter.
    • Några i elföretagen jag kom i kontakt med var (mycket) positiva, men bromsar verkar finnas på annat håll i organisationerna.
  • Mycket olika villkor hos olika elhandlare.
    • De flesta ser dock ingen ekonomisk affär i att handla med så små elmängder det är frågan om.
  • Har man el och elcertifikat att erbjuda för en tusenlapp har man ingen förhandlingssituation mot företag som har en omsättning på 0,1-7 miljarder/år.
    • Idag svårt och krångligt att hitta en köpare om man ska börja från ”noll” med letandet. De flesta små elproducenter har sannolikt inte så mycket kunskaper om vare sig solcellssystem eller hur regelverket fungerar och då är det nog lätt att man kör fast och ger upp.
  • Spontant skulle jag vilja ge en eloge till Bixia. Snabbt svar, inget krångel med att behöva byta till dem för elköp, handlingar för att förbereda avtal låg hemma i brevlådan tre dagar efter mailfrågan, tydlig prissättning och bra info på hemsidan.

Önskemål

  • Rutiner ska finnas hos elbolagen hur sådana här frågor ska besvaras. Viktigt idag och ändå viktigare i framtiden då antalet små elproducenter kommer att öka. Vi har hittills bara sett början av denna utveckling.
    • Information bör finnas på hemsidan eftersom det är överraskande svårt att komma fram till någon person som har kunskap om frågorna när man ringer.
    • Kundtjänsternas kunskapsnivå måste höjas.
      • Måste veta företagets policy i dessa frågor.
      • Måste förstå om det är en elhandelsfråga eller en nätfråga när man kopplar vidare till en annan person.
  • Man ska inte behöva byta elhandlare för att få någon som köper överskottsel och elcertifikat.
  • Politikernas vilja är att underlätta för små elproducenter.
    • I praktiken är det dock idag en avgrund mellan denna vilja och verkligheten. Det är alldeles för krångligt för en liten elproducent att få ersättning för sin överskottsel.
  • Det enklaste och bästa för en liten solelproducent skulle vara att få möjlighet till nettodebitering genom att nätbolaget skickar ett nettovärde till elhandlaren.
    • Man behöver som kund bara kontakta ett bolag, man blir garanterad en ersättning för sin överskottsel, man behöver inte byta elhandelsbolag och värdet av den producerade elen blir lika stor som för den köpta elen. Mycket enkelt och tydligt för alla parter!