Sedan ca 30 år används solceller för att driva nödtelefoner i de svenska fjällen. Enligt ett pressmeddelande från Eltel Networks 2007 rör det sig om ca 95 solcellsdrivna nödtelefoner i de svenska fjällen.

Maria och jag har under våra vinterskidturer noterat att det nu är vanligt med solceller även på de av STF:s raststugor som inte är elektrifierade. Men, skulle inte någon kunna förbarma sig och sponsra lite flera solcellsmoduler till Mr Syter (se bild nedan på Syterstugan)?

PS. Under en tur från Blåhammaren till Storulvån den 7 april 2011 var det hårt väder med 23 m/s i vindbyarna vid starten från Blåhammaren. Snöfall och snödrev gjorde att sikten ibland bara var en ledmarkering. I raststugan vid Ulvåtjärn satt en kille som gjort illa en muskel i benet och som inte kunde åka vidare. Han hade dock använt sin egen mobiltelefon för att ringa på hjälp istället för telefonen som fanns i raststugan… Mobiltelefoner är inte tillförlitliga i de svenska fjällen, det finns ingen som helst garanti för att man har täckning enligt min erfarenhet, så det är bra att dessa nödtelefoner finns.

Syterskalets raststuga, NO Hemavan. Solceller driver nödtelefon. 29 mars 2010.

Igensnöad raststuga på väg mot Aigertstugan, SV Ammarnäs. Tufft för solceller. 2 april 2010. Mieskentjakke raststuga mellan Helags och Sylarna. 5 april 2011.

Syterstugan. Maria betraktar solcellsmodulen på väggen.

Mieskentjakke raststuga mellan Helags och Sylarna. 5 april 2011.

Hårt väder gjorde sikten begränsad vid start från Blåhammaren. 7 april 2011.

Klicka på bilderna för att se dem i större storlek.