Solinstrålningen 2015 högre än normalt i södra Sverige

SMHI mäter den globala solstrålningen mot en horisontell yta på 17 platser i Sverige. Under 2015 var globalstrålningen högre än under normalperioden 1961-1990 i södra Sverige, medan den var lägre än normalt i norr.

Rekord på Hoburg och Nordkoster

Hoburg på Gotlands sydspets var i topp under 2015 med 1 190 kWh/m2. Det är det högsta värde som uppmätts i Sverige under åren 2002-2015. Vid Hoburg har mätningar bara gjorts under de tre senaste åren, så vi kan förvänta oss flera rekord därifrån i framtiden. Även Nordkoster i norra Bohuslän slog rekord med 1 090 kWh/m2. Även där har mätningar bara pågått i tre år.

För Luleå (847 kWh/m2), Umeå (874 kWh/m2) och Storlien-Visjövalen (828 kWh/m2) var 2015 de lägsta värden som mätts under 2002-2015. Om man tar medelvärdet för alla mätstationerna blev det 974,3 kWh/m2 under 2015 vilket är i stort sett identiskt med medelvärdet 975,0 för perioden 2002-2015.

Normalperiod

SMHI skriver ”Världsmeteorologiska organisationen (WMO) har därför bestämt att statistiska parametrar, som används för klimatbeskrivningar, skall beräknas för så kallade normalperioder. Normalperioderna är oftast 30-årsperioder, där 1961-90 är den nu gällande standardnormalperioden.”

Solinstrålningen på jordytan ändras med tiden

Globalstrålningen från Stockholm och söderut har varit 3,6-8,2% högre under perioden 2002-2015 jämfört med normalperioden 1961-1990. Den största vinnaren är Växjö med hela 8,2% högre globalstrålning under perioden. Med 985 kWh/m2 under 2015 har alla de 14 senaste årens globalstrålning varit över medelvärdet för normalperioden 1961-1990 i Växjö. Solinstrålningsvärden under normalperioden är med andra ord inte längre representativa för hur det är idag i Växjö. Från Karlstad och norrut har globalstrålningen däremot varit nästan oförändrad i Karlstad (+0,5%) och Borlänge (±0%), medan den minskat med 1,3-2,3% i Kiruna, Umeå och Östersund. Luleå är en vinnare i norr med en ökning på 3,2%.

Förändringarna beror inte på att solens strålning ändrats. Utanför solens atmosfär är solinstrålningen nästan konstant (därav beteckningen ”solar constant”). Variationen enligt senare tids mätningar är bara i medeltal 0,1% mellan minsta (1361 W/m2) och största solinstrålning (1362 W/m2). I tidsskalor om timmar eller veckor kan så ”stora” variationer som 0,34% förekomma. Mer finns att läsa i artikeln ”A new, lower value of total solar irradiance: Evidence and climate significance”.

De förändringar som skett av solinstrålningen på marknivå beror på att molnighet, och kanske antalet partiklar i atmosfären (“global brightening“), förändrats och att dessa förändringar varit olika i olika delar av Sverige.

Solinstrålningens variationer

Diagrammen här nedan visar min, medel och max under åren 2002-2015 (notera att en del nyare stationer inte har data för hela perioden) och en jämförelse av denna period med normalperioden (de nyare stationerna saknar värden från normalperioden och därför inte medtagna) samt en jämförelse för enbart 2015 med normalperioden. Som framgår av det första diagrammet varierar solinstrålningen mellan olika år. Enligt SMHI:s mätningar under en lång rad av år kan solinstrålningen variera upp till ±10% mellan olika år.

Se även inlägget Skillnad mellan global, diffus och direkt solinstrålning?

PS 23/2: Rättade till y-axelns text på de två sista diagrammen och lade till tabell med värden för globalstrålningen 2015 för SMHI:s alla mätstationer.

Klicka på diagrammen för att se dem i större skala.

Global årlig solinstrålning. Minsta, största och medelvärden för åren 2002-2015 för SMHI:s mätstationer. Siffran efter namnet anger antal tillgängliga årsvärden under perioden. Rådata från SMHI.

Global årlig solinstrålning. Minsta, största och medelvärden för åren 2002-2015 för SMHI:s mätstationer. Siffran efter namnet anger antal tillgängliga årsvärden under perioden. Rådata från SMHI.

Avvikelse i global årlig solinstrålning mellan åren 2002-2015 och normalperioden 1961-1990. Positiva värden betyder en i medeltal högre solinstrålning under åren 2002-2015. Rådata från SMHI.

Avvikelse i global årlig solinstrålning mellan åren 2002-2015 och normalperioden 1961-1990. Positiva värden betyder en i medeltal högre solinstrålning under åren 2002-2015. Rådata från SMHI.

Avvikelse i global årlig solinstrålning mellan år 2015 och normalperioden 1961-1990. Positiva värden betyder en i medeltal högre solinstrålning under år 2015. Rådata från SMHI.

Avvikelse i global årlig solinstrålning mellan år 2015 och normalperioden 1961-1990. Positiva värden betyder en i medeltal högre solinstrålning under år 2015. Rådata från SMHI.

Globalstrålning 2015 för SMHI:s mätstationer.

Globalstrålning 2015 för SMHI:s mätstationer.

Oktoberrekord i soltimmar

Hörde på TV-nyheterna att Borlänge redan slagit oktoberrekord för antal soltimmar. Rekorden kan komma att slås på flera håll, som Luleå och möjligen Stockholm och Umeå, om det soliga vädret fortsätter. I Borlänge har mätningarna av soltimmar pågått sedan 1987, så det är det en hyggligt ung station. I Luleå har man mätningar sedan 1957. Stockholm har mätningar sedan 1908, över ett århundrade, så ett rekord där skulle var tungt.

Kom ihåg att soltimmar och global solstrålning är helt olika mått och för solcellsägare är global solstrålning det mått som ska användas. Antalet soltimmar talar bara om att den direkta solstrålningen varit minst 120 W/m2 under denna tid. Om det varit 121 eller 800 W/m2 vet man inte. Den globala solstrålningen består av direkt och diffus solstrålning, där den diffusa står för ungefär hälften i Sverige.

Läs mer i inläggen Vad är soltimmar, drifttimmar och fullasttimmar? och Skillnad mellan global, diffus och direkt solinstrålning?.

Lindmätare, en nattaktiv fjäril, på vår husvägg. 23 oktober 2015.

Lindmätare, en nattaktiv fjäril, på vår husvägg. 23 oktober 2015.

2014 soligt tack vare lysande juli

SMHI har 17 mätstationer i Sverige där man mäter global solinstrålning, som är den totala solinstrålning som träffar en horisontell markyta mätt i kWh/m2. Här nedan visas några olika diagram för global solinstrålning för år 2014, baserade på rådata från SMHI. För normalvärden använder SMHI perioden 1961-1990.

Mest sol var det i tur och ordning vid mätstationerna Hoburg, Visby, Svenska Högarna och Nordkoster, där topptrion var densamma som ifjol. Flera orter hade under 2014 betydligt soligare än under normalperioden. Växjö och Luleå var årets vinnare med 9,4% respektive 9,1% soligare än under normalperioden! Framför allt var det juli månad då hela Sverige var solgassigt som gjorde att det blev så hög solinstrålning under 2014, se nedanstående tabell.

Notabelt är att solinstrålningen var relativt jämlikt fördelat över Sveriges yta under 2014. Alla mätstationer låg inom 990 kWh/m2 ±16%. Man kan också konstatera att ca 98% av Sveriges befolkning bor där det var 1040 kWh/m2 ±10% (om man undantar Norrlands inland). Man kan därför säga att inverkan av om man har ett lämpligt orienterat tak som är skuggfritt har större betydelse än var man bor.

Normalperiodens värden är inte längre normala

Eftersom Växjö ifjol hade 14,5% över normalperiodens värde och de under alla år under perioden 2002-2014 haft högre solinstrålning än under normalperioden är det tydligt att solinstrålningen nu för tiden är signifikant högre i Växjö än under normalperioden. Detta gäller även Lund och Norrköping. Därför får man ta jämförelserna med ett normalår med en nypa salt. I inlägget “Ändras solinstrålningen med tiden?” nämndes att generaliserat kan man säga att Mälardalen och söderut fått en ökning medan nordligare delar fått en liten minskning av solinstrålningen jämfört med normalperioden 1961-1990, med Luleå som ett undantag, se det sista diagrammet här nedan. Dock ska man komma ihåg att SMHI:s nät med mätstationer är glest så lokala variationer kan säkert förekomma.

Om man nu vill använda 30-årsperioder borde man kanske istället jämföra med ett rullande värde för de 30 senaste åren istället för att ha en fix period som idag ligger 25-55 år tillbaka i tiden.

Soltimmar

Lägg märke till att de soltimmar som ibland redovisas i media är ett annat värde än globalstrålningen. SMHI definierar soltimmar som den tid då den direkta solinstrålningen överstiger 120 W/m2. Antalet soltimmar ger ingen kvantifiering av den instrålade solenergin och kan därför ge en annan rangordning mellan orterna än när man jämför globalstrålningen. För solcellsanläggningar är det globalstrålningen som ska användas vid jämförelser mellan olika orter. Ett av diagrammen här nedan visar en månadsvis jämförelse av globalinstrålning för Luleå, Stockholm och Lund.

Faktorer som påverkar utbytet

Notera att det är flera faktorer än globalstrålningen som påverkar utbytet från en solcellsanläggning. Även om två orter haft exakt samma globalstrålning varierar utbytet på grund av skillnader i exempelvis lufttemperatur (minskat utbyte med ökad solcelltemperatur, vilket gynnar nordliga orter), modulernas lutning och väderstreck, om systemet är takmonterat eller fristående (påverkar solcelltemperaturen) och verkningsgrad för anläggningen (främst växelriktaren påverkar).

Man kan inte heller jämföra globalstrålning och solelutbyte mellan olika månader för en specifik anläggning. Skillnader i lufttemperatur påverkar utbytet vilket gör att månader med lika stor globalstrålning kommer att ha olika utbyte. Sommartid får man dessutom komma ihåg att under tidig morgon och sen kväll står solen bakom solcellsmodulernas yta. Därför får man då ingen direkt solinstrålning mot modulernas yta, utan det är bara den diffusa solinstrålningen som kommer att användas för solelproduktionen.

Klicka på figurerna här nedan för att se dem i större storlek.

Global solinstrålning per månad under 2014 jämfört med normalperioden 1961-1990. Rådata från SMHI.

Global solinstrålning per månad under 2014 jämfört med normalperioden 1961-1990. Rådata från SMHI.

Global solinstrålning 2014 jämfört med normalår under perioden 1961-1990. Vissa stationer är nya och saknar därför värden för normalperioden. Rådata från SMHI.

Global solinstrålning 2014 jämfört med normalår under perioden 1961-1990. Vissa stationer är nya och saknar därför värden för normalperioden. Rådata från SMHI.

Global solinstrålning 2014 jämfört med normalår under perioden 1961-1990. Rådata från SMHI.

Global solinstrålning 2014 jämfört med normalår under perioden 1961-1990. Rådata från SMHI.

Global solinstrålning per månad under 2014 för Luleå, Stockholm och Lund. Rådata från SMHI.

Global solinstrålning per månad under 2014 för Luleå, Stockholm och Lund. Rådata från SMHI.

Global årlig solinstrålning. Minsta, största och medelvärden för åren 2002-2014 för SMHI:s mätstationer. Vissa stationer har endast ett fåtal årsvärden, se texten. Rådata från SMHI.

Global årlig solinstrålning. Minsta, största och medelvärden för åren 2002-2014 för SMHI:s mätstationer. Vissa stationer har endast ett fåtal årsvärden, se texten. Rådata från SMHI.

Avvikelse i global årlig solinstrålning mellan åren 2002-2014 och normalperioden 1961-1990. Positiva värden betyder en i medeltal högre solinstrålning under åren 2002-2014. Rådata från SMHI.

Avvikelse i global årlig solinstrålning mellan åren 2002-2014 och normalperioden 1961-1990. Positiva värden betyder en i medeltal högre solinstrålning under åren 2002-2014. Rådata från SMHI.

Ändras solinstrålningen med tiden?

Ja och (nästan) nej är svaret, beroende på om man gör en betraktelse utanför jordens atmosfär eller inte.

Utanför solens atmosfär är solinstrålningen nästan konstant (därav beteckningen ”solar constant”). Variationen enligt senare tids mätningar är bara i medeltal 0,1% mellan minsta (1361 W/m2) och största solinstrålning (1362 W/m2). I tidsskalor om timmar eller veckor kan så ”stora” variationer som 0,34% förekomma. Mer finns att läsa i artikeln ”A new, lower value of total solar irradiance: Evidence and climate significance”.

Lättare sagt än gjort att göra mycket precisa mätningar av solinstrålningen utanför atmosfären. I sammanfattningen noterade jag i förbigående texten “Climate change studies that use published TSI time series to accredit solar responses must be cognizant of the possible errors in the record; otherwise climate variability is incorrectly attributed to solar variations that are in fact instrumental drifts”. Visserligen “off-topic” för dagens ämne, men ger nog så svindlande tankar…

På jordens yta är solinstrålningens variationer över tiden beroende av molnigheten. Det är därför inte självklart att solinstrålningen mätt som medelvärde över en längre tid är konstant för en given ort. SMHI baserar sin normala värden för globalstrålning (total solinstrålning) på normalperioden 1961-1990, se karta från SMHI här nedan. SMHI:s mätningar från mitten av 1980-talet har dock visat att solinstrålningen i genomsnitt ökat i Sverige fram till 2005-2006.

SMHI har under det senaste dryga årtiondet samlat in solinstrålningsdata från 18 olika stationer. En av dem har inga redovisade värden efter 2010 (Uppsala-Ultuna) och fem är nystartade (Tarfala och Svenska Högarna 2007, Nordkoster 2010 och Hoburg samt Storlien-Visjövalen 2013).

I ett diagram nedan visas skillnaden mellan åren 2002-2013 och normalperioden 1961-1990 för de stationer som har värden för normalperioden. Det är intressant att se att en del stationer visar lägre solinstrålning under 2002-2013 medan de flesta har noterat en ökad solinstrålning under samma tid jämfört med normalperioden 1961-1990. Östersund ligger på -2,3% medan Växjö ligger på +8,1% och Borlänge ligger på exakt samma årsmedelvärde. Mönstret för solinstrålningens ändring med tiden i Sverige är rätt komplext. Generaliserat skulle man kunna säga att Mälardalen och söderut (= mindre än halva Sverige) fått en ökning medan nordligare delar fått en liten minskning av solinstrålningen jämfört med normalperioden 1961-1990, med Luleå som ett undantag. Dock ska man komma ihåg att SMHI:s nät med mätstationer är glest så lokala variationer kan säkert förekomma.

Ett annat diagram här nedan visar minsta, högsta och medelvärden för perioden 2002-2013. Där finns alla aktuella mätstationer och det betyder att exempelvis Hoburg och Storlien-Visjövalen bara har ett enda mätvärde, så där är det förstås ingen statistik. Som väntat ligger Gotland i topp. Det högsta årsvärdet som uppmätts någonsin är dock från Karlstad med 1217,5 kWh/m2 under 1968. Visby hade samma år 1208,3 kWh/m2.

Klicka på figurerna för att se dem i full skala.

Årlig genomsnitt global solinstrålning i Sverige under perioden 1961-1990 (kWh/m2). Källa SMHI.

Årlig genomsnitt global solinstrålning i Sverige under perioden 1961-1990 (kWh/m2). Källa SMHI.

Global årlig solinstrålning. Minsta, största och medelvärden för åren 2002-2013 för SMHI:s mätstationer. Vissa stationer har endast ett fåtal årsvärden, se texten. Rådata från SMHI.

Global årlig solinstrålning. Minsta, största och medelvärden för åren 2002-2013 för SMHI:s mätstationer. Vissa stationer har endast ett fåtal årsvärden, se texten. Rådata från SMHI.

Avvikelse i global årlig solinstrålning mellan åren 2002-2013 och normalperioden 1961-1990. Positiva värden betyder en i medeltal högre solinstrålning under åren 2002-2013. Rådata från SMHI.

Avvikelse i global årlig solinstrålning mellan åren 2002-2013 och normalperioden 1961-1990. Positiva värden betyder en i medeltal högre solinstrålning under åren 2002-2013. Rådata från SMHI.

2014 relativt soligt

SMHI har 17 mätstationer i Sverige där man mäter global solinstrålning, som är den totala solinstrålning som träffar en horisontell markyta mätt i kWh/m2. Här nedan visas en tabell och ett diagram för global solinstrålning, baserade på rådata från SMHI. För normalvärden använder SMHI perioden 1961-1990.

Alla mätstationer ligger under 2014 till och med oktober över normalvärdena. Allra soligast har det varit på Hoburg (1127 kWh/m2) och Visby (1090 kWh/m2) på Gotland. Diagrammet visar en jämförelse per månad mellan Luleå (948 kWh/m2), Stockholm (972 kWh/m2) och Lund (1028 kWh/m2). Lund har alltså bara haft 8% mer solinstrålning än Luleå till och med oktober i år. Skillnaderna inom Sverige på årsbasis är inte så stora som man möjligen skulle kunna tro med tanke på att Sverige är ett så avlångt land.

Fjällvärlden och dess närhet har en lägre solinstrålning. Tarfala ligger i botten med 725 kWh/m2. Dock bor 98% av Sveriges befolkning utanför Härjedalen, Jämtland och Lappland. Man kan därför lite generaliserande säga att inverkan av om man har ett lämpligt orienterat tak som är skuggfritt har större betydelse än var man bor i Sverige när det gäller solinstrålning på årsbasis.

Om man jämför med normalvärdena har det varit bäst i söder och i Luleå. Växjö toppar med 10% över normalvärdet. Ifjol var Växjö också högst över normalvärdet, då hela 14,5%. Notabelt är att juli och september varit extremt bra solmånader jämfört med normalvärdena. Visserligen återstår november-december men dessa månader har så pass liten andel av årets solinstrålning att de bara kommer att påverka årsresultatet marginellt.

Man kan undra över om normalperioden 1961-1990 är ”normalt” idag. Enligt SMHI:s mätningar har man sedan mitten av 1980-talet och fram till omkring 2005-2006 en ökning av den årliga globalstrålningen med nära 8 % i Sverige. Undrans hur utvecklingen var från 1961 till mitten av 1980-talet?

Soltimmar

Lägg märke till att de soltimmar som ibland redovisas i media är ett annat värde än globalstrålningen. SMHI definierar soltimmar som den tid då den direkta solinstrålningen överstiger 120 W/m2. Antalet soltimmar kan därför ge en annan rangordning mellan orterna än när man jämför globalstrålningen. För solcellsanläggningar är det globalstrålningen som ska användas vid jämförelser mellan olika orter och inte soltimmar!

Utbyte för solceller

Notera att det är flera faktorer än globalstrålningen som påverkar utbytet (kWh/kW) från en solcellsanläggning. Även om två orter haft exakt samma globalstrålning varierar utbytet på grund av skillnader i exempelvis lufttemperatur (minskad verkningsgrad hos solcellerna med ökad solcelltemperatur, vilket gynnar nordliga orter), modulernas lutning och väderstreck, om systemet är takmonterat eller fristående (påverkar solcelltemperaturen och därmed utbytet) och verkningsgrad för anläggningen (främst växelriktaren påverkar).

Man kan inte heller jämföra globalstrålning och solelutbyte mellan olika månader för en specifik anläggning. Skillnader i lufttemperatur påverkar utbytet vilket gör att månader med lika stor globalstrålning kommer att ha olika utbyte. Sommartid får man också komma ihåg att under tidig morgon och sen kväll står solen bakom solcellsmodulernas yta. Därför får man då ingen direkt solinstrålning mot modulernas yta, utan det är bara den diffusa solinstrålningen som kommer att användas för solelproduktionen.

Klicka på tabellen och diagrammet för att se dem i full skala.

Global solinstrålning per månad under januari-oktober 2014 för Luleå, Stockholm och Lund jämfört med normalvärden för perioden 1961-1990. Rådata från SMHI.

Global solinstrålning per månad under januari-oktober 2014 för Luleå, Stockholm och Lund jämfört med normalvärden för perioden 1961-1990. Rådata från SMHI.

Global solinstrålning per månad under januari-oktober 2014 för Luleå, Stockholm och Lund. Rådata från SMHI.

Global solinstrålning per månad under januari-oktober 2014 för Luleå, Stockholm och Lund. Rådata från SMHI.

Soligare än normalt i söder under första halvåret

SMHI mäter den globala (totala) solinstrålningen på 17 platser i Sverige. 6 av stationerna ligger i norra halvan av Sverige och resterade i södra halvan. Stationerna har varit igång olika länge och därför finns inte statistik för normalperioden 1961-1990 för alla stationer. Exempelvis startade Storlien-Visjövalen och Hoburg under 2013.

Under första halvåret 2014 var solinstrålningen högre än under normalperioden 1961-1990 vid mätstationerna söder om Mälardalen och lägre än under normalperioden från Mälardalen och norrut, undantaget Luleå, se nedanstående tabell.

I topp ligger som väntat Hoburg och Visby på Gotland, som enligt SMHI:s solinstrålningskarta är det landskap som har högst solinstrålning i Sverige. Bäst jämfört med normalperioden var Växjö med +8,7% och Göteborg med +8,6% över normalperiodens värden. I andra änden låg Östersund med -6,9%. Man kan se att relativt korta avstånd mellan olika orter kan ge signifikanta skillnader i solinstrålning. Eftersom stationsnätet är relativt glest, speciellt i norra halvan av Sverige, kan lokala variationer göra att solinstrålningen är högre eller lägre än den närmaste mätstationen. Generellt är det bra att bo nära kusterna jämfört med en bit in i landet, vilket illustreras av att Svenska Högarna hade 11% mer solinstrålning än Stockholm under första halvåret.

Tittar man på enskilda månader blir variationerna jämfört med normalperioden mycket större, se tabellen här nedan. Där ser man att april var en mycket bra månad över nästan hela landet och att det var främst den månaden som drog upp solinstrålningen för första halvåret över normalperiodens medel eftersom exempelvis både maj och juni hade lägre solinstrålning än normalt i Visby.

Soltimmar

Lägg märke till att de soltimmar som ibland redovisas i media är ett annat värde än globalstrålningen. SMHI definierar soltimmar som den tid då den direkta solinstrålningen överstiger 120 W/m2. Oavsett hur stor solinstrålningen varit under en timme räknas det som en soltimme så länge den direkta solinstrålningen varit över 120 W/m2. Antalet soltimmar kan därför ge en annan rangordning mellan orterna än när man jämför globalstrålningen. För solcellsanläggningar är det globalstrålningen som ska användas vid jämförelser mellan olika orter.

Utbyte

Notera att det är flera faktorer än globalstrålningen som påverkar utbytet (kWh/kW) från en solcellsanläggning. Även om två orter haft exakt samma globalstrålning varierar utbytet på grund av skillnader i exempelvis lufttemperatur (minskat utbyte med ökad solcelltemperatur, vilket gynnar nordliga orter), modulernas lutning och väderstreck, om systemet är takmonterat eller fristående (påverkar solcelltemperaturen) och verkningsgrad för anläggningen (främst växelriktare påverkar).

Man kan inte heller jämföra globalstrålning och solelutbyte mellan olika månader för en specifik anläggning. Skillnader i lufttemperatur påverkar utbytet vilket gör att månader med lika stor globalstrålning kommer att ha olika utbyte. Sommartid får man också komma ihåg att under tidig morgon och sen kväll står solen bakom solcellsmodulernas yta. Därför får man då ingen direkt solinstrålning mot modulernas yta, utan det är bara den diffusa solinstrålningen som kommer att användas för solelproduktionen.

Klicka på tabellerna för att se dem i större skala.

PS 11/7. Såg att Bixia i pressmeddelandet “255 soltimmar i juni – kan ge 560 miljoner kilowattimmar solel” använt soltimmar för att beräkna utbytet under juni. Det är en olämplig metod eftersom antalet soltimmar inte säger någonting om hur stor solinstrålningen varit räknat i energi (kWh) under månaden. SMHI:s soltimmar talar bara om under hur många timmar den direkta solinstrålningen varit över 120 W/m2. Oavsett om det varit 120 W/m2 eller exempelvis 500 W/m2 under en timme blir det en soltimme. Luleå hade 60% fler soltimmar än Stockholm under juni, men den instrålade solenergin (globalstrålningen) var bara 18% högre, så det kan bli rejält fel om man tänker i termer av soltimmar istället för instrålad energi. Bixias resultat motsvarar att man antar ett utbyte på 125 kWh/kW under juni månad, vilket är rimligt för en oskuggad anläggning med någorlunda bra orientering.

Den verkningsgraden på 15% som Bixia nämner är modulverkningsgraden och den påverkar ytan av solcellsanläggningen, men inte utbytet per installerad kW. Verkningsgraden är för övrigt ca 11-12% för ett oskuggat system med bra orientering om man räknar på andel av solinstrålningen som blir el.

Globalstrålning under första halvåret 2014 jämfört med normalperioden 1961-1990.

Globalstrålning under första halvåret 2014 jämfört med normalperioden 1961-1990. Nord-Koster och Tarfala ej medtagna eftersom data fattades för en månad. Rådata från SMHI.

Globalstrålning januari-juni 2014 jämfört med normalperioden 1961-1990.

Globalstrålning januari-juni 2014 jämfört med normalperioden 1961-1990. Rådata från SMHI.

Flera solinstrålningsrekord 2013

SMHI mäter den globala (totala) solinstrålningen på 17 platser i Sverige, varav Storlien-Visjövalen och Hoburg var nya för 2013. På 6 platser blev det nytt årsrekord! Det var för Borlänge, Svenska Högarna, Norrköping, Nordkoster, Göteborg och Växjö.

Det tyngsta rekordet var Norrköping där mätningar pågått sedan 1975 och där det gamla rekordet slogs med 2,1%. I Växjö har mätningarna inte pågått lika länge (sedan 1983) men där slogs rekordet med 2,2% och var därmed den plats där det gamla rekordet överträffades med störst marginal. Solcellsägare i Norrköping och Växjö kan därmed få vänta länge på ett lika bra solelår som 2013, men vem vet…

Det högsta årsvärdet som uppmätts av SMHI är för övrigt i Karlstad 1968 med 1217,5 kWh/m2, vilket är 20% över normalvärdet i Karlstad under perioden 1961-1990. Den nya stationen Hoburg bör dock att slå Karlstadsrekordet förr eller senare eftersom den i år ger högre värden än Visby, som hade 1208,3 kWh/m2 under 1968.

Kalenderbitaren kan utläsa mer ur nedanstående tabell och diagram (klicka på dem för att se dem i större skala).

Global solinstrålning 2013 jämfört med normalvärde för perioden 1961-1990. Rådata från SMHI.

Global solinstrålning 2013 jämfört med normalvärde för perioden 1961-1990. Rådata från SMHI.

Global solinstrålning 2013 jämfört med tidigare lägsta och högsta värden. Rådata från SMHI.

Global solinstrålning 2013 jämfört med tidigare lägsta och högsta värden. Rådata från SMHI.

Global solinstrålning. Normalvärde under perioden 1961-1990 jämfört med tidigare lägsta och högsta värden. Rådata från SMHI.

Global solinstrålning. Normalvärde under perioden 1961-1990 jämfört med tidigare lägsta och högsta värden. Rådata från SMHI.

2013 var riktigt soligt

SMHI har 17 mätstationer i Sverige där man mäter global solinstrålning, som är den totala solinstrålning som träffar en horisontell markyta mätt i kWh/m2. Här nedan visas några olika diagram för global solinstrålning, baserade på rådata från SMHI. För normalvärden använder SMHI åren 1961-1990.

Sverige hade betydligt soligare än normalt under 2013, utom i Norrlands inland. Mest sol var det vid mätstationerna Hoburg, Visby, Svenska Högarna och Karlstad. Växjö var dock årets vinnare med tanke på att de hade otroliga 14,5% soligare än under ett normalår! I Norrlands inland var det inte lika soligt. Kiruna hade 0,8% under ett normalår och Östersund 0,3% över ett normalår. Ostkustens Stockholm och Svenska Högarna var 3% bättre än västkustens Göteborg och Nordkoster. Trots sitt sydliga läge hade Lund 0,6% lägre solinstrålning än Stockholm.

Notabelt är solinstrålningen var relativt jämlikt fördelat över Sveriges yta under 2013. Alla mätstationer låg inom 990 kWh/m2 ±20%. Man kan också konstatera att ca 98% av Sveriges befolkning bor där det var 1050 kWh/m2 ±12% (om man undantar Härjedalen, Jämtland och Lappland). Man kan därför säga att inverkan av om man har ett lämpligt orienterat tak som är skuggfritt har större betydelse än var man bor.

Lägg märke till att de soltimmar som ibland redovisas i media är ett annat värde än globalstrålningen. SMHI definierar soltimmar som den tid då den direkta solinstrålningen överstiger 120 W/m2. Antalet soltimmar kan därför ge en annan rangordning mellan orterna än när man jämför globalstrålningen. För solcellsanläggningar är det globalstrålningen som ska användas vid jämförelser mellan olika orter.

Notera att det är flera faktorer än globalstrålningen som påverkar utbytet från en solcellsanläggning. Även om två orter haft exakt samma globalstrålning varierar utbytet på grund av skillnader i exempelvis lufttemperatur (minskat utbyte med ökad solcelltemperatur, vilket gynnar nordliga orter), modulernas lutning och väderstreck, om systemet är takmonterat eller fristående (påverkar solcelltemperaturen) och verkningsgrad för anläggningen (främst växelriktaren påverkar).

Man kan inte heller jämföra globalstrålning och solelutbyte mellan olika månader för en specifik anläggning. Skillnader i lufttemperatur påverkar utbytet vilket gör att månader med lika stor globalstrålning kommer att ha olika utbyte. Sommartid får man också komma ihåg att under tidig morgon och sen kväll står solen bakom solcellsmodulernas yta. Därför får man då ingen direkt solinstrålning mot modulernas yta, utan det är bara den diffusa solinstrålningen som kommer att användas för solelproduktionen.

Global solinstrålning 2013 jämfört med normalår under perioden 1961-1990. Rådata från SMHI.

Global solinstrålning 2013 jämfört med normalår under perioden 1961-1990. Rådata från SMHI.

Global solinstrålning 2013 jämfört med normalår under perioden 1961-1990. Rådata från SMHI.

Global solinstrålning 2013 jämfört med normalår under perioden 1961-1990. Rådata från SMHI.

Global solinstrålning per månad under 2013 för Umeå, Stockholm och Lund. Rådata från SMHI.

Global solinstrålning per månad under 2013 för Umeå, Stockholm och Lund. Rådata från SMHI.

Solelrekord under 2013!?

SMHI har 17 mätstationer i Sverige där man mäter global solinstrålning, som är den totala solinstrålning som träffar en horisontell markyta mätt i kWh/m2. Här nedan visas några olika diagram för global solinstrålning, baserade på rådata från SMHI. I stora drag har Sverige haft betydligt soligare än normalt under 2013, utom i Norrlands inland. Nästan alla mätstationer har redan, med en månad kvar av året, passerat normalvärdet för ett helår. Under januari-november har Växjö haft 13,6% soligare än under ett normalt helår. Mest sol har det varit vid mätstationerna Hoburg, Visby, Svenska Högarna och Karlstad. Med tanke på den höga solinstrålningen i år, att det inte blir så mycket förluster på grund av snö under november-december och att det finns flera anläggningar än tidigare år, av vilka några kanske har topplägen, borde det bli svenskt solelrekord i år. Hur många är det som tar sig över det tidigare rekordet på 1 074 kWh/kW under ett kalenderår för en fast anläggning? Vi har hittills 881 kWh/kW i år och ligger väl över vårt rekord på 863 kWh/kW från 2011. Vi borde hamna på 885-890 kWh/kW innan årets slut, eftersom det inte verkar bli någon bestående snö under de närmaste två veckorna.

Lägg märke till att de soltimmar som ibland redovisas i media är ett annat värde än globalstrålningen. SMHI definierar soltimmar som den tid då den direkta solinstrålningen överstiger 120 W/m2. Antalet soltimmar kan därför ge en annan rangordning mellan orterna än när man jämför globalstrålningen. För solcellsanläggningar är det globalstrålningen som ska användas vid jämförelser mellan olika orter.

Notera att det är flera faktorer än globalstrålningen som påverkar utbytet från en solcellsanläggning. Även om två orter haft exakt samma globalstrålning varierar utbytet på grund av skillnader i exempelvis lufttemperatur (minskat utbyte med ökad solcelltemperatur, vilket gynnar nordliga orter), modulernas lutning och väderstreck, om systemet är takmonterat eller fristående (påverkar solcelltemperaturen) och verkningsgrad för anläggningen (främst växelriktare påverkar).

Man kan inte heller jämföra globalstrålning och solelutbyte mellan olika månader för en specifik anläggning. Skillnader i lufttemperatur påverkar utbytet vilket gör att månader med lika stor globalstrålning kommer att ha olika utbyte. Sommartid får man också komma ihåg att under tidig morgon och sen kväll står solen bakom solcellsmodulernas yta. Därför får man då ingen direkt solinstrålning mot modulernas yta, utan det är bara den diffusa solinstrålningen som kommer att användas för solelproduktionen.

—Global solinstrålning januari-november 2013 jämfört med januari-december under normalår under perioden 1961-1990. Rådata från SMHI.

Global solinstrålning januari-november 2013 jämfört med januari-december under normalår under perioden 1961-1990. Rådata från SMHI.

—Global solinstrålning januari-november 2013 jämfört med januari-december normalår under perioden 1961-1990. Rådata från SMHI.

Global solinstrålning januari-november 2013 jämfört med januari-december normalår under perioden 1961-1990. Rådata från SMHI.

Global solinstrålning per månad under 2013 för Umeå, Stockholm och Lund. Rådata från SMHI.

Global solinstrålning per månad under 2013 för Umeå, Stockholm och Lund. Rådata från SMHI.

Hög solinstrålning hittills i år!

SMHI har 17 mätstationer i Sverige där man mäter global solinstrålning, som är den totala solinstrålning som träffar en horisontell markyta. Karlstad (192 kWh/m2) blev knapp vinnare före Nordkoster (190) och Hoburg (187) under juli månad, se nedanstående diagram. I jämförelse med ett normalår under perioden 1961-1990 ser man att det finns stora variatoner beroende var man bor i Sverige. I stora drag hade södra halvan av Sverige högre värden än normalt, medan Norrland, undantaget Kiruna, låg under det normala. Växjö hade hela 21% över det normala!

Om man studerar januari-juli i år ligger Hoburg i topp med 849 kWh/m2, följt av Visby (822), Svenska Högarna (800) och Karlstad (795).  Jämfört med ett normalår under perioden 1961-1990 toppar Växjö med 15% över det normala, före Lund (+13%) och Göteborg (+11%). Lägg märke till att de nyare stationerna som exempelvis Hoburg, Nordkoster och Svenska Högarna saknar mätvärden för normalperioden.

Med tanke på att även augusti varit solig kan vi förvänta oss att 2013 kommer att gå till historien som ett betydligt soligare år än normalt över större delen av Sverige.

Lägg märke till att de soltimmar som ibland redovisas i media är ett annat värde än globalstrålningen. SMHI definierar soltimmar som den tid då den direkta solinstrålningen överstiger 120 W/m2. Antalet soltimmar behöver därför nödvändigtvis inte ge samma rangordning mellan orterna som när man jämför globalstrålningen. För solcellsanläggningar är det globalstrålningen som ska användas vid jämförelser mellan olika orter.

Notera att det är flera faktorer än globalstrålningen som påverkar utbytet från en solcellsanläggning. Även om två orter haft exakt samma globalstrålning varierar utbytet på grund av skillnader i exempelvis lufttemperatur (minskat utbyte med ökad solcelltemperatur, vilket gynnar nordliga orter), modulernas lutning och väderstreck, om systemet är takmonterat eller fristående (påverkar solcelltemperaturen) och verkningsgrad för anläggningen (främst växelriktare påverkar).

Man kan inte heller jämföra globalstrålning och utbyte mellan olika månader för en specifik anläggning. Skillnader i lufttemperatur påverkar utbytet vilket gör att månader med lika stor globalstrålning kommer att ha olika utbyte.  Sommartid får man också komma ihåg att under tidig morgon och sen kväll står solen bakom solcellsmodulernas yta. Därför får man då ingen direkt solinstrålning mot modulernas yta, utan det är bara den diffusa solinstrålningen som kommer att användas för solelproduktionen.

Global solinstrålning juli 2013. Data från SMHI.

Global solinstrålning juli 2013. Rådata från SMHI.

Global solinstrålning juli 2013 jämfört med normalår under perioden 1961-1990. Rådata från SMHI.

Global solinstrålning juli 2013 jämfört med normalår under perioden 1961-1990. Rådata från SMHI.

Global solinstrålning januari-juli 2013 jämfört med normalår under perioden 1961-1990. Rådata från SMHI.

Global solinstrålning januari-juli 2013 jämfört med normalår under perioden 1961-1990. Rådata från SMHI.

Global solinstrålning januari-juli 2013 jämfört med normalår under perioden 1961-1990. Rådata från SMHI.

Global solinstrålning januari-juli 2013 jämfört med normalår under perioden 1961-1990. Rådata från SMHI.