Madeira – solfångare vanligare än solceller på småhus

Vi kom hem från Madeira i natt efter en veckas semester. Var lite körigt dessförinnan så bloggande har gått på sparlåga hittills i april.

När man flyger in mot Funchal på Madeira flyger man över halvön Sao Lourenco i nordost. Där finns ett stort fält av solcellsmoduler. Det var den enda stora solcellsanläggning vi såg under vår resa där vi vandrade 6 mil och åkte bil runt öns södra, västra och östra delar. När vi såg solcellsfältet på nära håll från bilväg visade det sig att det i stort sett låg plant längs den kuperade marken. Den marknära höjden hade gjort att det växte diverse växter mellan modulerna på sina håll. Inte så lätt att komma åt och rensa bort den växtligheten. Växtlighet som ger skuggning minskar solelproduktionen…

På småhusen på Madeira såg vi solfångare på en hel del tak. De hade vanligen tanken för varmvatten på taket intill solfångaren (inga minusgrader på vintern vid kusten!) och de använde självcirkulation enligt principen för “Thermosiphon. Dessa faktorer gör att detta måste vara billiga system att installera. Vårt hotell, som var fyra år gammalt, hade många solfångare på taket, men det gick inte att se några detaljer på nära håll. Det var säkert ett vanligt solfångarsystem med cirkulationspumpar. Såg vakuumsolfångare på något tak.

Det enda(!) mindre solcellssystem vi såg för hus var vid bostaden för tillsyningspersonalen i naturreservat på  Sao Lourenco. Vår drygt 10 år gamla norska guidebok hade skrivit att ett solcellsystem försörjde huset med el. Det hade nog varit så. Vid vårt besök var systemet en eländig syn. Det stod på mark och det hade varit åtminstone sex moduler, men tre var demolerade och låg förstörda på marken. Undrans hur det hade gått till? Kraftig storm på den öppna platsen? Så det solcellssystemet var nog inte i drift eller i vart fall var effekten kraftig reducerad om endast de hela modulerna var i gång.

Vi såg vägskyltar med blinkande LED-lampor som drevs av solceller liksom många solcellsdrivna parkeringsautomater

Idag gjorde Veosol den första servicen på vårt solfångarsystem, som varit i drift 8,5 år. Det var byte av vätskan (Tycofor, en glykolblandning) och justering av tryck i systemet.

I Sverige har solvärme kommit i skymundan av solel. Vi har under de senaste tio åren stött solcellsinstallationer med hundratals miljoner i form av investeringsstöd, medan det blygsamma stödet som fanns till solfångare togs bort vid utgången av 2011. Dessförinnan kunde man till ett småhus få upp till 7 500 kr i stöd för en solvärmeinstallationen. Solcellstödet kan bli 10 000-tals kronor. Dessutom finns stöd i form av elcertifikat för solel och från 1 januari även skattereduktion för överskott av solel. De svenska solfångarinstallationerna har därmed tack vare den förda politiken minskat rejält, medan solceller fått ett stort uppsving. Den enes bröd har blivit den andres död. Den installerade solvärmeeffekten år 2013 var bara en knapp tredjedel av vad den var toppåret 2006, så i svenska solfångarbranschen har vi förlorat arbetstillfällen.

Vi installerade solfångare på vårt hus när vi lät bygga huset 2006. Vi slipper därmed göra tappvarmvatten med elpatron eller vår vattenmantlade braskamin under sommaren. Solfångarna ersätter därmed främst el i vårt fall. Vi bor på landet och kommer aldrig att få någon fjärrvärme. Av någon anledning har man för övrigt inte dragit fram fjärrvärme till ett nybyggnadsområde som kommunen satsar stort på i Gäddeholm där vi bor.

Egenanvändningen av solvärmen är 100% eftersom vi har en ackumulatortank för varmvattnet. Det är en stor skillnad jämfört med vår solel där 52% av solelproduktionen är ett överskott som matas in till nätet. Det finns förstås både för- och nackdelar med solvärme jämfört med solel, men är det inte märkligt att vi satsar så ensidigt på solcellsstöd? Stödet till solfångare borde återinföras.

 

Lägger in några bilder från Madeira någon senare kväll.