SMHI mäter den globala solstrålningen mot en horisontell yta på 18 platser i Sverige. Under 2017 var globalstrålningen lägre än medel under åren 2002-2017 vid alla mätstationer utom i Tarfala.

Högst solstrålning under 2017 hade Hoburg på Gotland med 1147,9 kWh/m2. Växjö med 935,1 kWh/m2 och Lund med 925,9 kWh/m2 hade under 2017 det lägsta värdet under perioden 2002-2017. Medelvärdet för alla 18 mätstationer var 957,4 kWh/m2 vilket var lägre än medelvärdet 974,7 kWh/m2 under åren 2002-2017.

Jämför man med SMHI:s normalperiod 1961-1990 var solstrålning högre under 2017 från Stockholm och söderut utom i Lund. Det lite knepiga är dock att denna ”normalperiod” inte varit det normala under 2000-talet, då solstrålningen varit högre i södra Sverige än under normalperioden.

Normalperiod

SMHI skriver ”Världsmeteorologiska organisationen (WMO) har därför bestämt att statistiska parametrar, som används för klimatbeskrivningar, skall beräknas för så kallade normalperioder. Normalperioderna är oftast 30-årsperioder, där 1961-90 är den nu gällande standardnormalperioden.”

Solstrålningen på jordytan ändras med tiden

Förändringarna under 2000-talet jämfört med ”normalperioden” 1961-1990 beror inte på att solens utstrålning ändrats. Utanför jordens atmosfär är solstrålningen nästan konstant. Variationen enligt senare tids mätningar är bara i medeltal 0,1% mellan minsta (1361 W/m2) och högsta solstrålning (1362 W/m2) utanför jordens atmosfär. I tidsskalor om timmar eller veckor kan så ”stora” variationer som 0,34% förekomma. Mer finns att läsa i artikeln ”A new, lower value of total solar irradiance: Evidence and climate significance”.

De förändringar som skett av solstrålningen på marknivå beror på att molnighet, och kanske antalet partiklar i atmosfären (“global dimming“), förändrats och att dessa förändringar varit olika i olika delar av Sverige.

Solstrålningens variationer

Diagrammen här nedan visar min, medel och max under åren 2002-2017 (notera att en del nyare stationer inte har data för hela perioden) och en jämförelse av denna period med normalperioden (de nyare stationerna saknar värden från normalperioden och är därför inte medtagna) samt en jämförelse för enbart 2017 med normalperioden och perioden 2002-2017.

Som framgår av det första diagrammet varierar solstrålningen mellan olika år. För de stationer som haft mätningar under minst 10 år har solstrålningen varierat mellan ±3,2% (Svenska Högarna) till ±8,2% (Lund) jämfört med medelvärdet under perioden 2002-2017.

Undantaget fjälltrakterna var alla stationers årliga solstrålning under 2017 utom Hoburg inom ±12%, se tabellen längst ner. Trots att Sverige är ett långt land är variationerna i årlig solstrålning alltså inte så värst stora inom landet.

Se även inlägget Skillnad mellan global, diffus och direkt solinstrålning?

Klicka på diagrammen för att se dem i större skala.

Global årlig solinstrålning. Minsta, största och medelvärden för åren 2002-2017 för SMHI:s mätstationer. Siffran efter namnet anger antal tillgängliga årsvärden under perioden. Rådata från SMHI.

Avvikelse i global årlig solinstrålning mellan åren 2002-2017 och normalperioden 1961-1990. Positiva värden betyder en i medeltal högre solstrålning under åren 2002-2017. Rådata från SMHI.

Avvikelse i global årlig solinstrålning mellan år 2017 och normalperioden 1961-1990. Positiva värden betyder en i medeltal högre solinstrålning under år 2017. Rådata från SMHI.

Avvikelse i global årlig solinstrålning mellan år 2017 och perioden 2002-2017. Positiva värden betyder en i medeltal högre solinstrålning under år 2017. Rådata från SMHI.

Nedanstående tabell visar uppmätt global solstrålning mot en horisontell yta vid SMHI:s mätstationer under 2017.