SMHI har 17 mätstationer i Sverige där man mäter global solinstrålning, som är den totala solinstrålning som träffar en horisontell markyta mätt i kWh/m2. Här nedan visas några olika diagram för global solinstrålning för år 2014, baserade på rådata från SMHI. För normalvärden använder SMHI perioden 1961-1990.
Mest sol var det i tur och ordning vid mätstationerna Hoburg, Visby, Svenska Högarna och Nordkoster, där topptrion var densamma som ifjol. Flera orter hade under 2014 betydligt soligare än under normalperioden. Växjö och Luleå var årets vinnare med 9,4% respektive 9,1% soligare än under normalperioden! Framför allt var det juli månad då hela Sverige var solgassigt som gjorde att det blev så hög solinstrålning under 2014, se nedanstående tabell.
Notabelt är att solinstrålningen var relativt jämlikt fördelat över Sveriges yta under 2014. Alla mätstationer låg inom 990 kWh/m2 ±16%. Man kan också konstatera att ca 98% av Sveriges befolkning bor där det var 1040 kWh/m2 ±10% (om man undantar Norrlands inland). Man kan därför säga att inverkan av om man har ett lämpligt orienterat tak som är skuggfritt har större betydelse än var man bor.
Normalperiodens värden är inte längre normala
Eftersom Växjö ifjol hade 14,5% över normalperiodens värde och de under alla år under perioden 2002-2014 haft högre solinstrålning än under normalperioden är det tydligt att solinstrålningen nu för tiden är signifikant högre i Växjö än under normalperioden. Detta gäller även Lund och Norrköping. Därför får man ta jämförelserna med ett normalår med en nypa salt. I inlägget “Ändras solinstrålningen med tiden?” nämndes att generaliserat kan man säga att Mälardalen och söderut fått en ökning medan nordligare delar fått en liten minskning av solinstrålningen jämfört med normalperioden 1961-1990, med Luleå som ett undantag, se det sista diagrammet här nedan. Dock ska man komma ihåg att SMHI:s nät med mätstationer är glest så lokala variationer kan säkert förekomma.
Om man nu vill använda 30-årsperioder borde man kanske istället jämföra med ett rullande värde för de 30 senaste åren istället för att ha en fix period som idag ligger 25-55 år tillbaka i tiden.
Soltimmar
Lägg märke till att de soltimmar som ibland redovisas i media är ett annat värde än globalstrålningen. SMHI definierar soltimmar som den tid då den direkta solinstrålningen överstiger 120 W/m2. Antalet soltimmar ger ingen kvantifiering av den instrålade solenergin och kan därför ge en annan rangordning mellan orterna än när man jämför globalstrålningen. För solcellsanläggningar är det globalstrålningen som ska användas vid jämförelser mellan olika orter. Ett av diagrammen här nedan visar en månadsvis jämförelse av globalinstrålning för Luleå, Stockholm och Lund.
Faktorer som påverkar utbytet
Notera att det är flera faktorer än globalstrålningen som påverkar utbytet från en solcellsanläggning. Även om två orter haft exakt samma globalstrålning varierar utbytet på grund av skillnader i exempelvis lufttemperatur (minskat utbyte med ökad solcelltemperatur, vilket gynnar nordliga orter), modulernas lutning och väderstreck, om systemet är takmonterat eller fristående (påverkar solcelltemperaturen) och verkningsgrad för anläggningen (främst växelriktaren påverkar).
Man kan inte heller jämföra globalstrålning och solelutbyte mellan olika månader för en specifik anläggning. Skillnader i lufttemperatur påverkar utbytet vilket gör att månader med lika stor globalstrålning kommer att ha olika utbyte. Sommartid får man dessutom komma ihåg att under tidig morgon och sen kväll står solen bakom solcellsmodulernas yta. Därför får man då ingen direkt solinstrålning mot modulernas yta, utan det är bara den diffusa solinstrålningen som kommer att användas för solelproduktionen.
Klicka på figurerna här nedan för att se dem i större storlek.