SMHI har 17 mätstationer i Sverige där man mäter global solinstrålning, som är den totala solinstrålning som träffar en horisontell markyta mätt i kWh/m2. Här nedan visas en tabell och ett diagram för global solinstrålning, baserade på rådata från SMHI. För normalvärden använder SMHI perioden 1961-1990.

Alla mätstationer ligger under 2014 till och med oktober över normalvärdena. Allra soligast har det varit på Hoburg (1127 kWh/m2) och Visby (1090 kWh/m2) på Gotland. Diagrammet visar en jämförelse per månad mellan Luleå (948 kWh/m2), Stockholm (972 kWh/m2) och Lund (1028 kWh/m2). Lund har alltså bara haft 8% mer solinstrålning än Luleå till och med oktober i år. Skillnaderna inom Sverige på årsbasis är inte så stora som man möjligen skulle kunna tro med tanke på att Sverige är ett så avlångt land.

Fjällvärlden och dess närhet har en lägre solinstrålning. Tarfala ligger i botten med 725 kWh/m2. Dock bor 98% av Sveriges befolkning utanför Härjedalen, Jämtland och Lappland. Man kan därför lite generaliserande säga att inverkan av om man har ett lämpligt orienterat tak som är skuggfritt har större betydelse än var man bor i Sverige när det gäller solinstrålning på årsbasis.

Om man jämför med normalvärdena har det varit bäst i söder och i Luleå. Växjö toppar med 10% över normalvärdet. Ifjol var Växjö också högst över normalvärdet, då hela 14,5%. Notabelt är att juli och september varit extremt bra solmånader jämfört med normalvärdena. Visserligen återstår november-december men dessa månader har så pass liten andel av årets solinstrålning att de bara kommer att påverka årsresultatet marginellt.

Man kan undra över om normalperioden 1961-1990 är ”normalt” idag. Enligt SMHI:s mätningar har man sedan mitten av 1980-talet och fram till omkring 2005-2006 en ökning av den årliga globalstrålningen med nära 8 % i Sverige. Undrans hur utvecklingen var från 1961 till mitten av 1980-talet?

Soltimmar

Lägg märke till att de soltimmar som ibland redovisas i media är ett annat värde än globalstrålningen. SMHI definierar soltimmar som den tid då den direkta solinstrålningen överstiger 120 W/m2. Antalet soltimmar kan därför ge en annan rangordning mellan orterna än när man jämför globalstrålningen. För solcellsanläggningar är det globalstrålningen som ska användas vid jämförelser mellan olika orter och inte soltimmar!

Utbyte för solceller

Notera att det är flera faktorer än globalstrålningen som påverkar utbytet (kWh/kW) från en solcellsanläggning. Även om två orter haft exakt samma globalstrålning varierar utbytet på grund av skillnader i exempelvis lufttemperatur (minskad verkningsgrad hos solcellerna med ökad solcelltemperatur, vilket gynnar nordliga orter), modulernas lutning och väderstreck, om systemet är takmonterat eller fristående (påverkar solcelltemperaturen och därmed utbytet) och verkningsgrad för anläggningen (främst växelriktaren påverkar).

Man kan inte heller jämföra globalstrålning och solelutbyte mellan olika månader för en specifik anläggning. Skillnader i lufttemperatur påverkar utbytet vilket gör att månader med lika stor globalstrålning kommer att ha olika utbyte. Sommartid får man också komma ihåg att under tidig morgon och sen kväll står solen bakom solcellsmodulernas yta. Därför får man då ingen direkt solinstrålning mot modulernas yta, utan det är bara den diffusa solinstrålningen som kommer att användas för solelproduktionen.

Klicka på tabellen och diagrammet för att se dem i full skala.

Global solinstrålning per månad under januari-oktober 2014 för Luleå, Stockholm och Lund jämfört med normalvärden för perioden 1961-1990. Rådata från SMHI.

Global solinstrålning per månad under januari-oktober 2014 för Luleå, Stockholm och Lund. Rådata från SMHI.