Kristallint kisel och Asien härskar på solcellsmarknaden

Dagens artikel “April Fools, Magical Thinking, and PV Manufacturer Shipment Announcements” från Renewable Energy var intressant läsning. 33,8 GW solcellsmoduler levererades i världen under 2013. Den asiatiska dominansen är monumental. 45% från Kina, 21% från Taiwan, 10% från Japan och i 19% från “Rest of World” finns flera andra asiatiska länder. USA svarade bara för 2% och Europa stannade på 3%, trots att man i EU införde lägsta priser på importerade moduler från Kina för att stärka de europeiska producenternas konkurrensförmåga.

Olika länders eller regioners andel av solcellsleveranser 2013. ROW = Rest of the World. Källa: www.renewableenergyworld.com 2014-04-08.

Olika länders eller regioners andel av solcellsleveranser 2013. ROW = Rest of the World. Källa: www.renewableenergyworld.com 2014-04-08. Klicka på bilderna för att se dem i större storlek.

Fascinerade är också att 13 företag svarar för 62% av hela världsproduktionen.

Olika företags andel av solcellsleveranser 2013. Källa: www.renewableenergyworld.com 2014-04-08.

Olika företags andel av solcellsleveranser 2013. Källa: www.renewableenergyworld.com 2014-04-08.

När det gäller olika solcellstekniker är kristallint kisel förkrossande överlägset. Marknadsandelen ökade från 89% år 2012 till hela 91% år 2013. Tunnfilmsteknikerna (CdTe, amorft kisel, CIS och CIGS) minskade sin marknadsandel från 11% år 2012 till 9% år 2013. Man får dock komma ihåg att marknaden också ökade från 26 GW år 2012 till 33,8 GW år 2013 vilket gör att när exempelvis CIS och CIGS som behöll sina marknadsandel på 2% därmed ökade produktionen räknat i absoluta tal.

Olika solcellsteknikers andel av solcellsleveranser 2013. Källa: www.renewableenergyworld.com 2014-04-08.

Olika solcellsteknikers andel av solcellsleveranser 2013. CdTe = Kadmiumtellurid, CIGS = Koppar-Indium-Gallium-Selenid. Källa: www.renewableenergyworld.com 2014-04-08.

Att någon ny solcellsteknik ska kunna ta en signifikant marknadsandel inom de närmaste åren verkar i nuläget främmande. Om man ska ta låt säga 1% av världsmarknaden behöver man bygga upp en produktionskapacitet på flera GW per år. Det tar tid och det krävs mycket kapital att gå från forskning på små laboratoriesolceller som mäts i kvadratcentimeter eller kvadratdecimeter till storskalig modulproduktion (1 GW motsvarar 6,7 kvadratkilometer yta vid 15% verkningsgrad). Teknikmedia underskattar vanligen denna tid och slår gärna upp forskningsnyheter som om de snart skulle komma ut på marknaden när det i själva verket kan ta åtskilliga år, om det ens blir en kommersiell produkt. Det ligger i forskares natur att tro på sin sak och vara optimistiska, vilket är en nödvändighet för en forskare, men i spelets regler ingår också att vissa når mållinjen, andra inte. Tills vidare kan vi glädja oss åt de framsteg som gjorts inom den kiselbaserade solcellsproduktionen som gett oss en makalös och för de flesta oväntad prisutveckling på solcellsmoduler under de senaste åren.