Jag konstaterade tidigt att vår referenssolcell som ska mäta solinstrålningen visade alltför låga värden. Med den solinstrålning som den angav skulle vi inte kunna få så stor effekt som växelriktaren visade. Jag litade mera på växelriktarens värden, som överensstämde med elmätaren, än på referenssolcellen och antog därför att det var något fel med referenssolcellen. De felaktiga värdena gör att “Performance ratio” kan bli över 100%. Jag har påpekat problemen med vår referenssolcell för vår systemleverantör, men de hade ingen förklaring till de felaktiga värden. Jag har även undrat om det går att byta referenssolcellen på garantin, men det skulle vi nog inte ha någon större nytta av visar det sig.

Idag och igår har det berättats om referenssolceller på IEA PVPS Task 13 (Performance and Reliability of Photovoltaic Systems) möte i Madrid och jag har även diskuterat det hela med några av deltagarna. Alessandra Colli, EURAC research, visade igår en kurva under en klar dag då en SMA referenssolcell gav 22%! lägre värde än en pyranometer, som är betydligt noggrannare. Man hade tre SMA-referenssolceller och de visade likadana värden inom ±1-2%.  Det visar sig att SMA:s referenssolceller är gjorda av amorft kisel, som inte har samma stabila verkningsgrad som kristallint kisel. Värdena är olika under sommar och vinter och det kan även skilja under olika solinstrålningsintensitet under samma dag. Alessandra nämnde att SMA anger en noggrannhet på ±8% för sin referenssolcell (uppgiften stämmer med installationsguiden för sensorboxen).

Alessandra berättade att en kristallin referenssolcell man testade visade ungefär samma värden som pyranometern. SMA har väl valt amorft kisel för att det är billigare än kristallint kisel. En pyranometer är en dyr lösning och inget för en normal husägare.

SMA:s referenssolcell är alltså utan värde när det gäller det absoluta värdet för solinstrålningen. Det enda man kan göra är att använda värdena för relativa jämförelser på det system där man har referenssolcellen, tyvärr…