EU PVSEC – Dag 3

Förmiddagen ägnades åt ett parallell “event” till konferensen. Det var EU-projektet PVCROPS som hade tre föredrag. Akronymen skulle uttydas PV Cost-r€duction Reliability Operational performance Prediction Simulation. Det kändes lite tveksamt när jag såg detta enormt breda område, men de tre föredragen var lysande!

Eduardo Lorenzo höll föredraget “Quality assurance of PV plants connected to the grid”. Han drog över tiden rejält men det var det värt. Det går inte att kortfattat redogöra för allt han sa men de hade tagit fram en “design and simulation toolbox” som hette SISIFO. Det kan vara värt att kasta ett öga på den, man hittar den på projektets hemsida.

En detalj Eduardo nämnde är att en pyranometer, som används för mäta solinstrålningen, bör rengöras dagligen. Hans erfarenhet är från spanskt klimat där det är betydligt torrare och där det blir mera “damm” på solinstrålningsmätarna. Undrans hur många som rengör sina referenssolceller eller pyranometrar i Sverige? Jag har gjort ren referenssolcellen på vårt tak bara några enstaka gånger under de snart fyra år vår nuvarande solcellsanläggning varit i drift. Det blir inte så mycket synlig smuts på modulerna eller referenssolcellen och efter regn blir de rena.

För åldringsstudier i en solcellsanläggning rekommenderade han referensmoduler. I den studie man höll på med i Spanien hade man inte sett någon signifikant degradering efter 5 års studier, de eventuella förändringar man sett låg inom mätnoggrannheten.

Kan vara värt att nämna att på eftermiddagen såg jag en poster (5BV.1.31) där man studerat moduler som varit i drift 15 år i norra Danmark. Man kunde inte mäta någon signifikant ändring av effekten vid STC (Standard Test Conditions = solinstrålning 1000 W/m2, celltemperature 25C och spektrum motsvarande “air mass” 1,5). Vid lägre solinstrålning hade effekten minskat med 0,3-0,5% jämfört med en lagrad modul som inte exponerats för solljus. Detta är ytterligare en indikation på att i nordiskt klimat är degraderingen av moduleffekten betydligt lägre än de max 20% som modulleverantöreren normalt garanterar efter (20-)25 år. Man kunde inte heller se någon visuell degradering, frånsett lite korrosion på en kant av en aluminiumram.

En brasklapp dock för att i den danska studien verkade det att döma av en tabelll på postern röra sig om 8 moduler, så det statistiska underlaget var litet. De danska resultaten är dock i linje med de fåtaliga svenska studierna som visat att degraderingen varit betydligt lägre än den tillåtna effektgarantin. Jag brukar använda 0,5% per år med referens till att man i rapporten ”Outdoor PV degradation comparison” från amerikanska NREL 2011, där man sammanställt många olika studier, fann man att modulerna tappade 0,5%/år i median. Men det kan vara ett för högt värde i nordiskt klimat.

Jonathan Leloux höll föredraget “BIPV performance failure diagnosis”. Vi som var på gårdagens planeringsmöte för kommande IEA PVPS Task 15 om BIPV (Building Integrated Photovoltaics) insåg snart att det inte var BIPV som han menade utan det var mest BAPV (Building Applied PV) där man sätter sina soller ovanpå ett befintligt tak eller utanpå en befintlig fasad. Han hade studerat statistik från stora databaser med driftdata från solcellsanläggningar i bland annat Belgien. En av dem var BDPV som innehåller data per månad från 13 550 solcellsanläggningar enligt websidan (15 000 nämndes i föredraget) med en total installerad effekt på 57,6 MW. Han hade kommit fram till att i genomsnitt låg “Performance Ratio” 15% under “quality standards” för dessa solcellsanläggningar. En annan databas var Rbee Solar som hade 10-minuters värden för solelproduktionen. Hos spinoff företaget WebPV fanns data för 25 000 installerationer med en total effekt på 100 MW. Som svensk vindlar man med ögonen när man ser antalen i dessa databaser. Jag har listat källor för svenska produktionsdata under rubriken “Produktionsdata“. Om man summerar de sju olika källorna närmar det sig 500 solcellsanläggningar i Sverige med öppna produktionsdata.

Det tredje föredraget från PVCROPS hölls av Inigio de la Parra med titeln “Management of PV power generation – less variability more predictability”. I Puerto Rico, Sydafrika och Mexiko har man infört krav (“grid codes”) på hur snabb effekten får ändras. Max 10% av märkeffekten/minut i Puerto Rico och 1-5%/min i Mexiko. Dessa krav kan göra att man behöver installera batterilager för att kunna dämpa de snabbaste efffektförändringarna.

Det blev sedan lunch med fyra andra svenskar, däribland doktoranden Richard Thygesen, MdH, som jag delar rum med när jag är på MdH.

Det blev lyssnande på ytterligare föredrag på eftermiddagen. Gjorde också ett par postervändor där jag träffade ytterligare en svensk, det var Andrew Machirant som höll på att bedöma posters. De bästa postrarna får pris.

Lämnade konferensen 18.30 och då blev det sedvanlig svenskmiddag med Anne Andersson och Peter Kovacs, SP, Rasmus Luthander, doktorand på fasta tillståndets fysik i Uppsala, samt Michael Köhl, Fraunhofer Institute.

Nu är klockan nästan 23.00 och läggdags. Fast jag bläddrar nog lite i den nyinköpta boken “Photovoltaics – Fundamentals, Technology och Practice” av Konrad Mertens, från 2014. Den skulle kunna vara lämplig som studentlitteratur för universitetskurser.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *